En av de viktigaste lärdomarna jag fick från min cancer-period tror jag är att jag plötsligt insåg att jag skulle kunna dö inom kort och jag ställde mig frågan om hur ville jag bli ihågkommen... Hur vill jag bli ihågkommen? Skulle jag vilja att de små "orättvisorna", små dispyterna etc skulle förbli evigt olösta mot en annan människa? Skulle jag vilja lämna en olöst konflikt efter mig någonstans som kanske gnagde på en annan även efter min död? Nej. Egentligen är nog allt ganska små dispyter när det kommer till kritan. Om jag skulle kunna göra någon lite gladare och lyckligare efter min död är det inte värt att fånga ögonblicket? Om jag kan vara generös idag för att göra en annan glad även efter att jag försvunnit är det inte värt det? Jag tror att vi alla tjänar på att just ställa oss frågan hur vi vill bli ihågkommna. Inte vad folk ska tycka om oss i ett givet ögonblick - utan just långsiktigt om du upphörde imorgon. Det kan hända - vill du bli ihågkommen för att du kanske gjort fel och ha det som en evigt irreversibel osämja?
Tänk på tre års sikt - chansen är faktiskt inte utesluten att du slutar finnas då - chansen är faktiskt inte så låg som man kan tro om du är någonstans över 20, det handlar kanske om en promille.
De som kommer på min begravning - hur vill jag att de ska komma ihåg mig? Vill jag lämna en evig orättvisa efter mig eller är det lika bra att jag lyfter den andre från en onödig dispyt?
Börja med slutet i sikte.
Är det värt att ha små dispyter? Är det värt att bråka?
Det är svårt - men om du verkligen försöker föreställa dig hur din begravning ska se ut - ja då kan du finna några av dina inre principer som du ska hålla hårt fast vid. Kanske innebär det att du ska försonas för en gammal osämja? Kanske du ska tänka i varje stund att det mötet med en människa är någon som är en av dem som kommer komma ihåg dig - om inte annat så kommer denne att sätta prägel på andra om dig. Tänk långsiktigt i dina handlingar. Det bygger dina principer.
Prata aldrig negativt om någon annan i dennes frånvaro. Något jag lärt mig är att vi alla omedvetet gör följande; pratar du nedlåtande om en annan person genom skvaller, kommer lyssnaren omedvetet se sig själv som nästa offer - tror du denne vill bli ""skvallrad om? Skvaller kan vara en kortsiktig relationsbyggare och gemenskap men det fungerar inte långsiktigt. Skydda andra i deras frånvaro. (Sedan kanske vi har lite undantag ibland. ;)
Att tänka enligt ovan bygger dina principer. Vet du vad? Det leder även till något mer. Det leder till att du kommer att må bättre. Det leder till att du plötsligt inser att du har fler vänner än förut. Det leder till att du kommer att fatta smartare beslut. Det leder till att du själv kommer att må bättre. Märkligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar