Föreställ dig att du sitter i en bekväm stol i ett mindre konferensrum i stan, framför dig på andra sidan bordet står en slipsklädd man i kostym som högljutt på skriker med andemeningen att du är helt dum i huvudet 10 minuter i streck.
Hur hade du upplevt det? Antagligen riktigt obehagligt och obekvämt.
Nu till dina referensramar - som det brukar kallas. De ramar som du refererar till när du tolkar en upplevelse. Hur hade du istället upplevt det om personen ifråga innan de där 10 minuterna- ungefär under en sisådär 15 sekunder sagt att han ville visa på hans goda skådespelartalanger och demonstrera hans senaste pjäsmanus. 10 minuter och 15 sekunder senare hade du istället applåderat av förtjusning. 15 sekunder gjorde hela skillnaden.
... Eller, mer troligt, kanske om du hade vetat att han haft en riktigt dålig dag - dagen innan där hans chef skällt ut honom för att han i sin tur varit för snäll mot kollegorna på jobbet och att hon skulle säga upp honom om han inte omgående ställde högre krav... Finns det inte ett skäl för allt?
Om du ändå kan ta med dig visdomen av att ta till dig eventuell sund kritik (det är vad som får oss att växa) - är det inte bättre att ibland just helt enkelt låtsas att någon just förklarat att det var en pjäs. Det gör att vi lättare kan hantera saken mer objektivt och mindre känsloladdat.
Tänk på det ett ögonblick....... Hade du inte upplevt det helt annorlunda?
Se inte bara på din omvärld - se även på den lins som du ser omvärlden med.
:)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar